hallkatla

I lördags började det... ont i halsen, jag var bakfull också så först trodde jag att det va som det brukade, lite ont i halsen, dagen efter, helt naturligt.
Men det gick inte över..
På natten i måndags, kunde jag inte sova, jag frös och svettades som en gris... och kunde inte svälja mitt eget saliv heller för den delen..
Sen lugnade det sig... men min halsmandel på höger sida blev bara större och större och större... halsfluss trodde jag, kirrade tid till doktorn.. som vanligt, de är något trötta på alla mina krämpor.

Iaf jag fick tid på "förmiddagen" jag tog mig knappt ur sängen men jag kom tillslut till sjukhuset tillsammans med min storasyster, för jag helt enkelt vägrar sitta där själv och få ångest.
Jag fick ta några trevliga "halsodlingar", du vet när de grötar runt med en gigantisk tops i halsen på en.. de tog inga blodprov, eller kissprov.. de brukar alltid vilja kolla på allt, förvånansvärt.
Sen tog hon tempen i örat jag hade tydligen "35,9".. påväg att kallna eller så är sjuksköterskan allmänt sämst som vanligt. 

Sen fick jag sitta i väntrummet i 100 år, som vanligt, stirra i fiskakvariumet och hinna bli fascinerad av deras gigantiska mal.
Sen får jag komma in till en sjuksköterska som säger att nää jag har ju inga streptococer... nehe.. sen kollar hon i min hals.. "jaa det går ju något sånt här, jag vet ju inte om jag ska sända dig till doktorn eller om du bara ska vara hemma och vänta på att det ska gå över med en varm kopp te"... "Jag kan inte dricka te".. Ja jag kanske skulle besöka doktorn iaf då..
Jag fick vänta lite till..
Sen fick jag träffa doktorn som va allmänt flummigt, nynnade lite medans han smörjde in sina händer med antiseptiska grejer och satte sig gränsle över en stol och stirrade på mig
"JAHA BERÄTTA"..
"öh jag har ont i halsen"
"FÅR MAN KOLLA I HALSEN?"...
 "sure"..
 "JAHA...MHM...Ja du har ju då tydligen en halsböld, men det ordnar sig, går det inte över skär vi i den och tömmer den på var så ordnar det sig sen"...
Jag stirrar skräckslaget på honom.
"Kan ni inte bara ta bort halsmandlarna istället för att skära i dem?"
"Nej det är ju så att problemet då sitter bakom och runt i gommen dårå"
"aha"
"du ska få pencillin.. hur mycket väger du..bla bla bla"... "Ja men så tar du då pencillinet så får vi se åt vilket håll det går om det blir värre måste vi ju skära men annars är det nog lugnt, ska vi ses igen på fredag eller kanske redan imorgon.. eller vänta det är ju fredag idag ja, vad bra, ska vi säga imorgon samma tid vid 12 då?"
"Jaja.."
Icke att förglömma kallade han in sin "kollega" för att stirra i min hals också, men vem som helst kunde se att den va en finnig läkarstudent! mycket pinsamt... och sedan orden "Det här är ju då en patient med en BÖLD, det ger vi pencillin mot och går det inte över så skär vi och tömmer på var dårå"

... errrh... usch! varför JAG?

Senare så traskade jag och min syster vidare till apoteket.. BARA en VARBÖLD.. fan va äckligt, jag ryser av bara ordet, och jag har det i halsen????!
Väl på apoteket grinar ju tjej i kassan för att jag inte har något legg (med mig) och att det bara är min syster och inte min mamma.. men sen visar det sig att jag har frikort så jag får medicinen gratis.. Jag kände mig endå som en tjuv när jag gick ut utan att ha betalat.

Jag kom hem.. tog första tabletten, ska ta 3 om dagen dårå.. sen sov jag.. Nu försöker jag svälja lite varma koppen.. går väl sådär.

Jag lugnade mig lite om det där med att skära i halsen för innan har jag fått höra skräcksenariot med min kompis som hade fått sprutat ut var med en gigantisk sputa när hon hade varbölder i halsen...Och hon sa att de började innan bedövningen hjälpte osv.. att det gjorde jätte ont.
Så mitt ansiktsuttryck när läkaren sa "skära" och syftade på att göra det i min hals måste ha varit oslagbart.
Men jag lugnade mig somsagt, varför?, jo för jag läste en blogg med en snubbe, tydligen i sthlm som hade haft samma som mig, honom cuttade de i direkt och han kände tydligen inget för de hade haft bedövningsspray, han fick en spottkopp efteråt för man kan tydligen inte svälja.. fan vad jag skrattade.. jag kommer skratta mindre om det blir min tur.. jag hoppas inte, jag håller tummarna för att pencillinen ska verka.. som läkaren sa
"Men jag tror vi klarar DEN HÄR" jag är DEN HÄR... icke mänsklig... bara en patient...


Ja justdet icke att förglömma, min drömblogg... Jag har haft mycket mysko nu när jag hade feber.. men den jag minns är från inatt.
Jag är påväg ifrån någonstans, jag har kläder på mig men har endå ett duntäcke lindat om mig. Omgivningen är som i en del av hastings (stad i England)..
Jag sätter mig på en parkeringsplats.. vid parkerings platsen finns en kyrka.. många människor går förbi, i vanlig ordning fullt upptagna med sitt eget.
Jag ser en man som liknar den spinkiga snubben ifrån filmen "Fargo", han har en grå päls på sig och han lyfter en pistol och går in och rånar kyrkan, eller nåt..
Jag ser ju detta och jag känner att jag borde ta mig därifrån. Sagt och gjort, jag börjar gå därifrån, men en dam kommer fram till mig och ber om min hjälp, att hon måste få gömma sig under mitt täcke och ta kort på brottslingarna (för nu är de tydligen två, han med päls och en tjock dam på cykel) och hon ska tydligen fota dem. Först invänder jag, rädd för mitt eget ego och att det är farligt, men hon lyckas iaf övertyga mig, så jag lyfter en bit av täcket och låter henne fota, hon får med när damen cyklar förbi men när han med pälsen kommer märker han blixten eller något, han vänder sig om och stirrar på mig (jag måste upplysa upp att detta kändes fullt vekrligt, jag trodde inte att jag drömde, så det va mycket läskigt) han skjuter mot mig och säger något som jag inte minns, jag låtsas bli träffad och slänger mig på marken, men han genomskådar det och går fram till mig, drar mig i håret och viftar med pistolen mot mig.
Jag är livrädd och bönar för mitt liv för jag VET jag VET att han kommer skjuta, jag kommer dö.
Han riktar pistolen mot mitt huvud och jag gråter.. och vaknar.

Det är sällan man verkligen känner en sådan lättnad att allt bara var en dröm, men jag va fan i chocktillstånd efter denna, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Thats that.. nu.. varmakoppen!